Samma tjat om och om igen
Jag har lyssnat på ”All of a sudden I miss everyone” i över ett år nu. Jag har säkert lyssnat på ”the birth and death of a day” över 500 ggr. Ändå så ställer sig håren upp på kroppen. Varje gång.
Ville bara meddela det. Så att ni vet det återigen.
Och så måste jag tillägga. Övergången, som jag skrev om för några dagar sedan, vid 5:25 är ju helt sinnesjuk. Jag kan se framför mig hur Explosions, när de repade fram låten, tittade på varandra och insåg att de förmodligen hade arrangerat världens bästa övergång till halvtempo, någonsin. Just då blev de odödliga.
/J
