Nu var det sådär längesedan…

Känns ju faktiskt rätt bra att vi slängde in den där disclaimern om att uppdateringarna inte alltid skulle ticka in. Hur som tänkte jag passa på att slänga upp ett gäng grejer som gått varma på senaste. Som så ofta inte klockren post rock men fan vad bra det är. Först lite fransk musik som inte är Jaques Brel:

Sen något som gjorde mig så jävla glad när jag kom över det. Konstigt nog via Cleo (som är med på remixen av Linda Piras “Knäpper mina fingrar”, också bra skit men ännu en bit längre postrocken). Anledningen är att hon gästar på en av låtarna av bandet som låter som om man hoppat in i en tidsmaskin och ställt in den på dagen och platsen Umeå för 20 år sedan. Så jävla härligt!

/N

Vessels - Elliptic (by cuckundoo)

Inte klockren. Men det finns något där. De ljusa tonerna.

/Johan

Klockan är 04:59 och jag har suttit vaken sedan 02:36 pga något i hästväg när det kommer till låsningar/knutar/sönderhet i ryggen.

Men i min ensamhet, tröttsamhet och ilska över rygghelvetet så sprang jag på en lite truddilutt som var rätt trivsam. Ett litet plåster i all helvete.

Hej då.

/Kenna

Inception är en skitfilm men Hans Zimmers soundtrack är så jävla mäktigt.

Hans Zimmer - Time (by nopleaseyes)

Rather be dead

Eftersom jag missade hela återföreningsspektaklet som Refused körde för några år sen blev jag glad när sprang på den här HD-inspelningen från Coachella. Bättre än jag trott. Dock vet jag inte om man ska skratta eller gråta när Dennis försöker mana alla närvarande hipsters till världsförbättring. Sällan har nog så kloka ord fått så lite fäste hos så många. 

Gammal låt visserligen. Jag “ramlade” på den igen när jag lyssnade på Spotify’s låtlista “Melancholy Instrumental” (se nedan). Listan är rätt risig. Några godbitar. Jag gillar låten bl.a p.g.a. produktionen. Känns nästan som en liveinspelning.  

/Johan

Det är trots allt 354 kilometer mellan Umeå och Hudiksvall. Men det tror man inte när man lyssnar på Vildhjarta första gången.

/Kenna

Faithraped - “Backstab”

Hittade en tidig inspelning av Faithraped’s “Backstab”. Kvaliteten på inspelning lämnar mer att önska, men man hör att det redan då fanns en stor talang och potential i bandet. 

/Kenna

Ibland kan det vara extremt förlösande med sång i en postrock-låt. Inte alltid, men ibland. Den här låten kändes inte så märkvärdig fram tills 2:45 då en vacker mansröst träder in. Lite Thom Yorke utan “gnället”. Det lyfter och låten får det crescendo en bra postrock-låt förtjänar.

/Johan

post-rockwillsaveus:

Children & Lions - Crescent

I am completely obsessed with this song.

Boards of Canada - Reach for the Dead 

Elektroniskt och postrocksdoftande genom sin ödesmättade inramning. Namnet på bandet, video och titeln på låten. Kan knappast bli bättre. Får mig att vilja stå inför stora beslut. Välja sida.

/Johan

“Melankolin är inte alls en sjukdom, som många tror, utan ett sätt att överskrida livets banala stiltje, att utforska existensens möjligheter.”

Jag har flera gånger haft stor glädje av App Finder i Spotify. Framförallt Sounddrop som fungerar likt en radiostation, där du lyssnar utifrån specifika musikgenres. Du söker efter/väljer den genre du vill lyssna på. Sedan röstar du tillsammans med övriga användare vilka låtar som ska spelas. Lite svårt att förklara. Kolla hur det funkar istället.

/Johan

Omega Massif här med det tyska bidraget.

/Kenna

Pg. lost

Hade lite grann glömt bort den här pärlan av Norrköpings postrockhjältar Pg.lost. Detta apropå att jag just nu rullar in på Norrköpings C med tåget. Så jävla jävla bra. Känns trist att jag inte sett dem live än. Dessvärre är det nog mer min egen dåliga koll än någonting annat som orsakat det. 

/Niclas

Svenska Abandon är kanske inte postrock, snarare åt doom, men bjuder onekligen på intressanta atmosfärer, inte långt från postrock många gånger, i sina låtar.

Plattan The Dead End kom ut 2009 och känns genomarbetad och komplett. Ovan finner ni titelspåret (dock ej video).

/Kenna